Lag (1950:382) om svenskt medborgarskap

1 § Barn förvärvar svenskt medborgarskap vid födelsen, om

1. modern är svensk medborgare,

2. fadern är svensk medborgare och gift med barnets moder,

3. fadern är avliden men vid sin död var svensk medborgare och gift
med barnets moder.

Hittebarn som anträffas här i riket anses såsom svensk medborgare
intill dess annat utrönes. Lag (1979:139).

1 a § Ett barn som inte fyllt tolv år och som adopteras av
svensk medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare om

1. barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller
Norge, eller

2. barnet adopteras genom ett utländskt adoptionsbeslut som
godkänts i Sverige enligt lagen (1971:796) om internationella
rättsförhållanden rörande adoption eller som gäller här i
landet enligt lagen (1997:191) med anledning av Sveriges
tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete
vid internationella adoptioner. Lag (1997:195).

2 § Ingår svensk man äktenskap med utländsk kvinna, blir före
äktenskapet fött barn till makarna svensk medborgare, om det är ogift
och ej fyllt aderton år.

2 a § Har barn ej förvärvat svenskt medborgarskap enligt 1 eller 2 §
men är barnets fader sedan tiden för barnets födelse svensk
medborgare och har han genom slutligt avgörande av svensk
domstol fått vårdnaden om barnet ensam eller gemensamt med
barnets moder eller fått vårdnaden gemensamt med barnets moder
genom registrering hos skattemyndighet, förvärvar barnet svenskt
medborgarskap genom att fadern eller, vid gemensam vårdnad,
föräldrarna hos den myndighet som anges i 11 § första stycket
skriftligen anmäler sin önskan om detta innan barnet fyllt aderton
år. Har barnet fyllt femton år, fordras barnets samtycke. Lag
(1994:143).

3 § Utlänning, som oavbrutet haft sitt hemvist i riket från det han
fyllt sexton år och dessutom tidigare haft sitt hemvist här under
sammanlagt minst fem år, förvärvar svenskt medborgarskap genom att,
efter det han fyllt tjuguett år men innan han fyllt tjugutre år, hos
den myndighet som anges i 11 § första stycket skriftligen anmäla sin
önskan att bliva svensk medborgare. Den som icke är medborgare i någon
stat eller styrker, att han skulle förlora sitt utländska
medborgarskap genom att förvärva svenskt medborgarskap, må dock göra
sådan anmälan redan då han fyllt aderton år, om han vid tiden för
anmälan har sitt hemvist i riket sedan fem år och dessutom tidigare
haft sitt hemvist här under sammanlagt minst fem år.

Då riket är i krig, äger vad i första stycket är stadgat icke
tillämpning å den som är medborgare i fientlig stat eller som där ägt
medborgarskap men förlorat det utan att förvärva medborgarskap i annan
stat. Lag (1984:682).

4 § Har någon, som vid födelsen blivit svensk medborgare och oavbrutet
haft sitt hemvist här i riket intill aderton års ålder, förlorat sitt
svenska medborgarskap, återvinner han, om han sedan två år har hemvist
i riket, medborgarskapet genom att hos den myndighet som anges i 11 §
första stycket skriftligen anmäla sin önskan härom. Den som är
utländsk medborgare återvinner dock icke svenskt medborgarskap, med
mindre han styrker, att han därigenom skulle förlora det utländska
medborgarskapet. Lag (1984:682).

5 § Blir utländsk man svensk medborgare enligt 3 eller 4 §, medför
detta svenskt medborgarskap jämväl för hans ogifta barn som har
hemvist här i riket och ej fyllt aderton år, om han ensam har
vårdnaden om barnet eller har vårdnaden gemensamt med barnets moder
och modern är svensk medborgare.

Vad i första stycket är stadgat om att barn förvärvar medborgarskap
tillsammans med fadern skall äga motsvarande tillämpning på
förhållandet mellan barn och modern.

Blir fader och moder till ogift barn som har hemvist här i riket
och ej fyllt aderton år samtidigt svenska medborgare enligt 3
eller 4 §, medför detta svenskt medborgarskap jämväl för
barnet, om barnet står under bådas vårdnad. Lag (1976:469).

6 § Utlänning kan på ansökan tas upp till svensk medborgare
(naturaliseras) om han

1. fyllt arton år,

2. sedan fem år eller, i fråga om dansk, finländsk, isländsk eller
norsk medborgare, sedan två år har hemvist här i landet, samt

3. fört och kan förväntas komma att föra en hederlig vandel.

Även om villkoren enligt första stycket inte är uppfyllda kan
naturalisation beviljas,

1. om det är till gagn för landet att sökanden blir svensk
medborgare,

2. om sökanden tidigare har varit svensk medborgare eller är gift
med en svensk medborgare, eller

3. om det annars med hänsyn till sökandens förhållanden finns
särskilda skäl för ett svenskt medborgarskap.

Frågor om naturalisation prövas av Statens invandrarverk. Regeringen
avgör dock om naturalisation skall beviljas på grund av att det är
till gagn för landet.

Om en sökande med utländskt medborgarskap inte förlorar det i och
med sin naturalisation utan det för en sådan verkan krävs ett
medgivande av den utländska statens regering eller någon annan
myndighet, kan det som villkor för naturalisation anges att sökanden
inför Statens invandrarverk inom viss tid styrker att ett sådant
medgivande lämnats.

I ett beslut om naturalisation skall det bestämmas huruvida
naturalisationen skall omfatta även sökandens ogifta barn under arton
år. Lag (1995:774).

7 § Svenskt medborgarskap förloras av

1. den som förvärvar utländskt medborgarskap efter ansökan eller
uttryckligt samtycke;

2. den som förvärvar utländskt medborgarskap genom att inträda i
allmän tjänst i annan stat;

3. ogift barn under aderton år, som blir utländsk medborgare genom att
utländskt medborgarskap, på sätt avses ovan i paragrafen, förvärvas av
föräldrarna, om de hava vårdnaden om barnet, eller av endera, om han
antingen ensam har vårdnaden eller har vårdnaden tillsammans med den
andre och denne icke är svensk medborgare. Lag (1979:139).

7 a § Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas i fråga om
stat med vilken Sverige har ingått avtal om detta.

Svensk medborgare, som genom fadern eller modern från födelsen
förvärvat medborgarskap även i fördragsslutande stat, förlorar det
svenska medborgarskapet då han uppnår en i avtalet angiven ålder, som
ej får understiga nitton och ej överstiga tjugutvå år, om han sedan
minst fem år har sitt hemvist i den andra staten.

I fall som avses i andra stycket tillämpas reglerna i 8 § andra
stycket, om ej annat anges i avtalet.

Den som enligt andra stycket förlorat svenskt medborgarskap och
därefter oavbrutet varit medborgare i fördragsslutande stat som där
anges, återvinner svenskt medborgarskap genom att, efter det han tagit
hemvist här i riket, hos den myndighet som anges i 11 § första stycket
skriftligen anmäla sin önskan om detta. Vid sådant förvärv av
medborgarskap skall reglerna i 4 § sista meningen och 5 § tillämpas.
Lag (1984:682).

8 § Svensk medborgare, som är född utom riket samt aldrig här haft
hemvist och ej heller uppehållit sig här under förhållanden som tyda
på samhörighet med Sverige och som inte förlorar sitt svenska
medborgarskap enligt 7 a § andra stycket, förlorar sitt svenska
medborgarskap, när han fyller tjugutvå år. På dessförinnan gjord
ansökan må dock statens invandrarverk medgiva att medborgarskapet
bibehålles.

När någon enligt första stycket förlorar svenskt medborgarskap, medför
detta förlust av sådant medborgarskap även för hans barn, som
förvärvat medborgarskapet till följd av att han varit svensk
medborgare, om icke förlusten skulle leda till att barnet kommer att
sakna medborgarskap. Lag (1984:682).

9 § Statens invandrarverk må på ansökan befria den som är eller önskar
bliva utländsk medborgare från hans svenska medborgarskap. Befrielse
får ej vägras den som har sitt hemvist utom riket.

Är sökanden ej redan utländsk medborgare, skall som villkor för
befrielsen från svenskt medborgarskap föreskrivas, att han inom viss
tid förvärvar medborgarskap i annan stat. Lag (1984:682).

9 a § Statens invandrarverk eller utlänningsnämnden får överlämna ett
ärende som avses i 6 §, 8 § första stycket eller 9 § till regeringen, om

1. ärendet bedöms ha betydelse för rikets säkerhet eller annars för
allmän säkerhet eller för rikets förhållande till främmande makt eller
mellanfolklig organisation,

2. det bedöms vara av särskild vikt för ledning av tillämpningen av
denna lag att ärendet prövas av regeringen, eller

3. synnerliga skäl annars talar för regeringens prövning.

Har invandrarverket överlämnat ett ärende i fall som avses i första
stycket 2 eller 3, skall regeringen, om hinder inte möter på grund av
att ärendet är synnerligen brådskande, höra utlänningsnämnden innan den
avgör ärendet. Regeringen får överlämna ett sådant ärende till nämnden
för avgörande. Lag (1991:1574).

10 § Regeringen äger, efter avtal med Danmark, Finland, Island eller
Norge, förordna om tillämpning av en eller flera av bestämmelserna
under a)-c) här nedan. Med fördragsslutande stat avses i dessa
bestämmelser den eller de stater, med vilka Sverige ingått avtal om
tillämpning av bestämmelsen i fråga.

a) I fråga om anmälan enligt 3 § likställes hemvist i fördragsslutande
stat med hemvist i riket i den mån hemvisttiden infallit före sexton
års ålder och tidigare än fem år före anmälan.

Såvitt angår 4 § likställes hemvist intill tolv års ålder i
fördragsslutande stat med hemvist i riket.

Bestämmelsen i 8 § första stycket äger ej tillämpning på den som under
sammanlagt minst sju år haft hemvist i fördragsslutande stat.

b) Medborgare i fördragsslutande stat som

1. förvärvat medborgarskapet på annat sätt än genom naturalisation;

2. fyllt aderton år;

3. sedan fem år har hemvist här i riket; samt

4. icke under denna tid dömts till fängelse,

förvärvar svenskt medborgarskap genom att hos länsstyrelsen i det län
där han är folkbokförd skriftligen anmäla sin önskan härom. Vid
sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga
motsvarande tillämpning.

c) Den som förlorat svenskt medborgarskap och därefter oavbrutet varit
medborgare i fördragsslutande stat, återvinner svenskt medborgarskap
genom att, efter det han tagit hemvist här i riket, hos länsstyrelsen
i det län där han är folkbokförd skriftligen anmäla sin önskan härom.
Vid sådant förvärv av medborgarskap skall vad i 5 § stadgas äga
motsvarande tillämpning. Lag (1991:501).

11 § Anmälan enligt 2 a, 3, 4 eller 7 a § skall göras hos statens
invandrarverk. Är utlänningen medborgare i Danmark, Finland, Island
eller Norge skall anmälan dock göras hos länsstyrelsen i det län där han
är folkbokförd. Det åligger den myndighet till vilken anmälningen
sålunda eller enligt 10 § görs att meddela beslut huruvida på grund av
anmälan svenskt medborgarskap förvärvats eller ej.

Utlänningsnämnden får efter ansökan meddela förklaring att någon är
svensk medborgare. Härvid får dock inte prövas fråga som avses i första
stycket. Lag (1991:1574).

12 § Statens invandrarverks beslut enligt denna lag får överklagas
till Utlänningsnämnden utom i fall som avses i andra stycket.

Beslut av en länsstyrelse, Statens invandrarverk eller
Utlänningsnämnden enligt 11 § får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

Utlänningsnämndens beslut får inte överklagas i andra fall än som
avses i andra stycket.

Bestämmelser om Utlänningsnämnden finns i 7 kap. 3 § andra stycket
utlänningslagen (1989:529).

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (19195:774).

13 § Den som fyllt aderton år äger utan hinder av att han står under
annans vårdnad själv göra ansökan eller anmälan enligt denna lag.

Anmälan får ej, utom i fall som anges i 2 a §, göras genom förmyndare
eller vårdnadshavare. Lag (1979:139).

13 a § I fråga om adoptivbarn gäller bestämmelserna i denna
lag om barns förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap med
anledning av att barnets adoptivfar eller adoptivmor förvärvar
eller förlorar sådant medborgarskap endast

1. om barnet adopterats i Sverige, Danmark, Finland, Island
eller Norge,

2. om barnet adopterats genom ett utländskt adoptionsbeslut
som godkänts i Sverige enligt lagen (1971:796) om
internationella rättsförhållanden rörande adoption eller som
gäller här i landet enligt lagen (1997:191) med anledning av
Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och
samarbete vid internationella adoptioner, eller

3. om en far eller en mor adopterat sitt eget barn.
Lag (1997:195).

14 § Närmare bestämmelser angående ansökan enligt 6 § och den
utredning, som erfordras för prövningen av sådan ansökan, ävensom de
föreskrifter, som eljest finnas erforderliga för denna lags
tillämpning, meddelas av regeringen. Lag (1976:469).

14 a § Socialnämnden skall på begäran av regeringen, utlänningsnämnden,
statens invandrarverk eller en polismyndighet lämna ut uppgifter om en
utlännings personliga förhållanden, om uppgifterna behövs i ett ärende
om svenskt medborgarskap. Lag (1991:1574).